Lycka!
Sovmorgon är något man bara drömmer om, att bara ligga i sängen och strunta i dagen är oxå ett minne blott. Spontaniteten har svårt att få plats i ens liv, allt måste vara planerat och strukturerat och ens liv kretsar kring denna lilla människa som kommit in i ens liv. Hjärtat har placerats utanför kroppen och man oroar sig så man får ont i magen när hon är sjuk.
Men vad skulle mitt liv vara värt utan henne? Finns det något bättre än när hon somnar i ens famn? Eller när hon väcker en med en blöt puss och ropar "mamma"! eller när jag jobbat natt och hon jublar av lycka när hon ser mig :)
Hon är ganska så smart denna lilla tös, förutom att hon vet hur man slår på och av Wii:et och trycker ut skivorna, så har hon nu lärt sig att hon måste ta och slå på strömbrytaren innan hon kan slå på datorn, och slå av datorn och slå på den igen....!
Jag älskar dig din underbara lilla busunge!
Lite bilder från Eiras kalas!
Tårta och vänner, kan det bli bättre!? Puss på dig min älskling, tänk att du är ett år!
Grattis Eira!
För ett år sedan den 2 April 2009 kl 10:05 såg min älskade lilla Eira Kim Vilja Larsson dagens ljus för första gången! En liten skit på knappt 2 kilo var det som tittade fram. Liten men stark! Så här såg hon ut när hon var alldeles "nykläckt!"
Så här liten var hon, och så här stor var hennes mamma! (jag...gaah!)
Fullt med sladdar och slangar när vi var inlagda på neo.
Här 5 månader gammal och uppe på dundret i pappas trygga famn!
Här på tåget i mammas famn :)
På promenad med mamma en mysig höstdag.
Badat!
Mamma har gjort en riktigt smaskig maräng tårta till bara mig!!!
Och så här ser mor och dotter ut efter ett år! (batteriet i kameran tog slut... annars hade vi tagit lite fler bilder att sätta ut! ;)
Nostalgisk och gammal???!
Om två dagar, närmarebestämt på Fredag fyller min lilla dotter Eira 1 år!!! Guud så tiden går fort!
Känner mig gammal när jag säger sånt här... och det är jag INTE ;P
För ett år sedan låg jag inne på förlossningen på KSS, där jag legat ett väldigt bra tag.... Och oroade mig över den lilla bebisen som gjorde mig så sjuk :( Inte för att jag kände mig sjuk, men läkarna sa ju något annat. Fast jag märkte verkligen skillnaden när de plockat ut henne! Jag kunde andas, äta, sova röra mig utan att vilja spy!
I vissa fall av preklampsi (som i mitt) så kommer det ju smygande, sakta sakta. Vilket gör att man inte själv känner att något är allvarligt fel, man känner sig bara illamående och gravid, som man gör när man är gravid :P För andra sker ju detta över en natt och då är det mer märkbart vad som händer med kroppen!
Jag låg oxå och oroade mig för att de skulle ta ut henne den 1 April, stackars barn hade blivit retad hela livet! Men som tur är så höll vi ihop hon och jag en dag till :)
Det bästa med tiden på KSS var alla gånger jag fick göra CTG, vilket var flera gånger om dagen. Få saker är så mysigt och lugnande som att få ligga och lyssna på sitt barns hjärtljud när allt verkar hänga på en skör tråd.
Och nu är hon snart ett år, den där lilla sparkande busen som låg i magen :) Ibland är livet allt bra! :)
Lillpluttan har upptäckt sina ben ;P
Det började för någon dag sen när hon blev så sugen på fjärrkontrollen i soffan, det sprattlades och tungan på sne, sen så helt plötsligt så satte hon fart!
Den lilla sötnosen! Nu gäller det verkligen att ha koll på vad som finns i golv höjd!
Febrig liten tös :(
Vilken tur att man får sitta och mysa hos pappa iaf! :)
Gotti gott gott!!!
Celine gör maränger under noga övervakning av Eira :) Hon var bara lite besviken över att inte hon fick hjälpa till!
Nedan ser ni resultatet!
"Päronchokladpudding" toppad med lite maräng. Allt väldigt LCHF vänligt förutom marängerna ;P
Men gott var det iaf! ;)
Barnmat
När vi bodde i det lilla hålet i Lidköping så fick Eira nöja sig med burkmat, det fanns helt enkelt inte plats att göra något. Jag satt t.ex. alltid och vispade i vardagsrummet, så igår när jag gjorde det var Martin tvungen att fråga om det var av vana. För visst vet jag att vi har ett riktigt kök nu? ;P
Men nu när vi flyttat upp så har jag börjat göra hemmagjord mat till lillpigan. Dels för att det blir godare, sen känns det nyttigare(?) och så är det framför allt mycket billigare!
Detta blev resultatet av dagens barnmatskok. Det är inte så finpuréat som det ser ut... och för er som inte ser kan jag säga att det är korv med grönsaker! Eira älskar detta! :)
Invigt pulkan!
Igår så invigde vi den ny pulkan, gäller ju att passa på när det är inte allt för många minusgrader :)
Det gick väl sådär, hon önskade nog att det gått att få lite mer lutning så hon kunde ha fått sova i den... :P För när man är ute så vill iaf hon oftast sova :) Får se om vi kan ändra lite på det.
Eiras nya vrålåk!
Så om det är nån som vill köpa vår gamla gosiga, men lite tyngre vagn så säljs den för 1800:- ! :)
Sedan stötte vi på en konstig karl som viftade ihärdigt åt oss, sen insåg jag att det bara var Petter. Men jag har inte fått mycket sömn inatt och då funkar inte alltid den där saken i huvet så bra... :P
Vi lyckades tom hitta en vinterjacka till den kräsna Martin så han slipper frysa, token... gå i sommarjacka mitt i vintern... söderbo ajaj... jaja det ska vi väl bota! :)
Sen hann vi med en tur till Scandic och hälsade på Fia, fast den egentliga orsaken var ju att jag skulle presentera mig för repan där :) Hoppas det går bra!
Framme och iordning!
Men så hur gick då vår väldigt långa resa norrut?
Jo den började med att vi efter några timmars hjälp av Martins bror Magnus lyckats packa släpet och bilen så full att det nog knappast var laglig körning... Iaf vid 18:30 på julafton så lämnade vi Lidköping med vårt pick och pack.
Jag var less efter cirka en timme... vilket ju var ganska jobbigt eftersom resan totalt tog 21 timmar!! Nu tänker ni att vi kanske gick delar av vägen och ja det skulle man nog kunna tro. Till Gävle gick det rätt så fort men efter att vi passerat Sundsvall så bröt helvetet lös bokstavligt talat!
Det snöade så mycket att jag plogade upp snö på rutan med motorhuven, och vissa sträckor fick köra i vänster körfält för att komma frammåt! Vi lunkade på i inte mer än 30km/h för det var omöjligt att komma fram fortare. Så vi tänkte naturligtvis stanna, men hittade inget ställe att göra detta på förrän vi passerat Ö-vik och då behövdes det inte längre eftersom plogbilarna äntligen kommit igång! Man kan säga att vi hade ängla vakt som inte fastnade någonstans. Jag sov inte mer än en kvart och körde nästan helatiden (har lite av ett kontrollbehov.., jobbar på det...)
Här är en bild från Söderhamn, innan vi kom till Sundsvall och allt blev vitt!
Här är en bild från Martins mobil på vägen, kan inte påstå att jag såg bättre än såhär faktiskt!
Här är en bild från Bygdeå när vi skulle stanna och köpa hamburgare på Frasses, men det var visst stängt :( Så det var bara att tuffa vidare. Efter att vi hackat loss den decimeter tjocka isen på baksidan av bilen :P
Vid 15 - tiden var vi framme vid Buttergränd i Gammelstad och det var nu dags för en massa kartongbärande... urk.. Som tur var så fanns min familj på plats och de hade även fyllt vårt kylskåp med lite krubb så det var bara upp med allt, och sen stupade vi på en madrass på golvet när Eira var matad och lagd. Hon var för övrigt väldigt duktig på denna resa, sov mest helatiden, vi var dock tvungen att väcka henne några gånger så hon fick sträcka på sig och fick i sig lite föda. Det är tur att man har en liten ängel till dotter :)
Lååång tur och jag har kommit fram till att nästa gång vi flyttar så ska jag vara på smällen så jag inte behöver bära nått!
Men äntligen, äntligen är vi hemma! :)
Tack alla för all hjälp!
Här går det bakåt
La precis ner pigan på filten och satte mig här för att kolla min mail, när jag tittar åt hennes håll (ca 2 minuter senare) är hon borta!!!
Hon har nämligen kommit på att hon kan trycka sig själv bakåt :P
Så hon hade tagit sig två meter bort! Jag är mycket imponerad :)
Nu ska hon bara klura ut hur man tar sig framåt oxå! ;P
När Eira rör sig, står blixten stilla!
Sen är det väldigt intressant att man sätter henne på golvet, går och gör ett glas saft till sig själv och helt plötsligt så är hon två meter ifrån var man lämnade henne.... Och jag vill bara påpeka att hon inte kan krypa än.
Endast snurra runt sin egen axel.... Eller så kanske hon kan men jag har missat det??? hmm tål att tänkas på :P
Vi firar jul på nyår.....tror vi! :)
Eira drabbas ju inte så mycket...hon vet ju inte ens vad jul är! Viktigare att vi gör rätt nästa år när vi inte är i flyttningsmode :P
Så det blir stressiga mellandagar, vi vill ju få iordning lägenheten så snabbt som möjligt! :)
Det som jag fruktade har hänt!
Eira har börjat sova på mage!!!
Ja jag vet, ni tänker att det gör ju alla barn så småningom. Och ja jag vet oxå det! Det är bara det att sist hon sov på mage slutade hon andas och en massa maskiner började larma och pipa! Aldrig har jag varit uppe ur sängen så snabbt och haft min dotter i min famn för att sätta igång andningen! Usch! Hemskt minne!
(Fast i efterhand var det ganska kul att Martin kom utspringades naken ur duschen med shampo i håret!:)
Vi hade lagt henne på magen eftersom hon solade och så mycket som möjligt av henne skulle få ljus på sig, det var dessutom ingen fara. Hon började andas så fort jag tog i henne. Men det är ganska obehagligt när ens dotter som fått gå igenom så mycket slutar andas! Fast tydligen gör prematurer ofta så att de tar en paus, en liten för lång paus, och oftast så gör det inget. MEN IAF!
Jag upptäckte ju då alltså detta att hon börjat sova på mage när jag gick och la mig. Paniken bara flög över mig, och jag över Eira för att säkerställa att hon andades! "Hur länge har hon legat på mage?! Andas hon?! Jag borde ha tittat till henne tidigare!! Hjälp!" Men efter att i panik tänkt allt detta och Martin lugnat ner mig så lät vi henne fortsätta sova på magen. Han hade ju rätt, förr eller senare så skulle hon ju göra såhär, och se hon mår ju bra! :)
Tur att man har en Sambo som inte är lika överbeskyddande som jag!
Till Mitt försvar kan jag säga att det var väldigt traumatiskt att bli mamma för mig. Jag fick inte föda fram henne, någon bökade runt med min kropp, jag hörde ett skrik och helst plötsligt visades en liten bebis fram för mig. När jag då insåg att detta var MITT barn så började jag ju gråta av lycka! Vilket underverk! Och sen helt plötsligt så försvann hon... Jag visste att de skulle ta henne till neo och lägga henne i kuvös, men ändå, jag ville ha min dotter hos mig!
Sen försvann Martin oxå, (vilket jag sagt åt honom att göra, han skulle vara med Eira) och jag syddes ihop och rullades in i ett rum. Där fick jag ligga och vänta i evigheter innan Martin kom tillbaka och vi serverades varm choklad, mackor och lite cider för att vi skulle firas som nya föräldrar. Men det saknades ett barn...
Hon föddes 10:05 och inte förrän efter två fick jag träffa henne igen! Och jag gjorde inget annat än att tjata om att jag ville åka upp till henne! Men de ville inte släppa mig förrän jag var stabil, det kan man ju förstå, men jag struntade i det. Ville till mitt barn!
De närmaste dygnen kunde jag knappt röra mig och att resa sig/sätta sig upp var fruktansvärt smärtsamt. Men något jag var tvungen att göra många gånger om dagen för att kunna vara med min dotter så mycket som möjligt. Det var lite jobbigt att inte kunna lyfta upp henne själv och sätta sig med henne i famnen, var alltid tvungen att be om hjälp och nästan lov att få låna Min dotter. Jag kände mig inte riktigt som hennes mamma, så min lycka var stor när jag äntligen fick flytta in på neo och sköta den mesta vården själv! (Och med hjälp av Martin när han var där:)
Så jag tycker inte att det är så konstigt att jag är lite av en hökmamma! Det finns inget som är så hemskt som när ens barn inte mår bra :(
Oj vilket inlägg det blev, jaja skönt att skriva av sig ibland!
Tuff dag
Eira som fotomodell!
Ikväll ska vi kunna se våra kort på deras hemsida och beställa! Ska bli så kul! Det var verkligen en duktig fotograf :)
Vi köpte en ursöt klänning på kappahl, fast Eira var mest intresserad av att lyfta upp den och visa blöjan för fotografen ist :P Bustrollet!
Vaccinerade
Gjorde inte särskilt ont, men det är obehagligt med nålar.... usch!
Tyvärr verkar det som att Eira har blivit lite dålig, hon är dåsig och sover mest, men har inte särskilt mycket feber. Än iaf. Det kanske ändras. Får se om hon vill äta och framförallt dricka lite mer när hon vaknar.
Själv har jag bara lite huvudvärk och det kan jag leva med, bara lillpigan blir bättre så.
Vet fortfarande inte om vi gjort rätt.... usch för svininfluensan!
Lååååång natt
Jag älskar henne innerligt, men inatt var hon ganska så besvärlig, det lilla busfröet!
Både jag och Martin var uppe mer än vi låg ner och tillslut utbrast han " Varför kan inte klockan gå lite fortare så vi kan kliva upp? får ju ändå ingen sömn här!?" Kände nästan samma sak, vid fyra gav jag upp att sova och lät pigan leka med mig i sängen. Hennes favoriter nuförtiden är ett måttband och en liten råtta som hennes gudmor gett henne. Hon kanske blir sömmerska som du kicki? ;P
Nu sover hon iaf efter en liten promenad! :) Tror jag måste gå på en till dock, känns inte som att jag fått gå nog mycket idag!
Vaccinera eller inte...
För min egen del är jag inte såå orolig, jag är mer orolig för lillpigan min :( Jag kommer iaf att vaccinera mig om det kan skydda henne, för det är ju allt jag vill göra! Men tänk om det inte räcker och hon i värsta fall dukar under av denna influensa? fast det känns lite som att media förstorar upp såna saker. Men sen kanske hon om några år får biverkningar av sprutan ist?
Det bästa kanske hade varit om hon redan råkat ut för en mild influensa så hon blivit immun på ett naturligt sätt? Nej fy... vill inte att hon ska må dåligt!
Det var mycket lättare när de inte fick ge sprutan till dessa småttingar!
